En blivande oas?

Kanske är nu det första stegen tagna 

mot att förvandla altanen på landet till 

en grön oas. 

I morse började vi med tomma krukor, lekakulor, jordsäckar och plantor.

I den största krukan planterade vi ett silverpäron, Nordens olivträd,

tillsammans med lammöron.

Eftersom det blåste upptäckte vi att vi måste staga upp stammen ordentligt

så nu står trädet fastknutet i ett hörn och där får det stanna tills det har rotat sig.

Inte riktigt som vi tänkt oss det hela men så är det med levande material.

Ser ni att utespisen också agerar trädhållare?

På altanen, den blivande oasen, står nu en ensam liten tall i kruka.

Vi har en bit kvar om jag säger så.

Eftersom jag inte fått tag på någon bergstall 

har vi på försök grävt upp en tall på tomten.

Även den får stå i lä ett tag framöver.

Det blir spännande att se om vi lyckas.

På den övre altanen planterade jag några kantlobelior i zinkkrukor.

Den blå färgen passar perfekt till dörrarna

och krukorna passat till stols- och bordsbenen.

Skönt att någonting blev lyckat.

Ha en skön fortsättning på lördagskvällen!